tisdag, februari 12, 2013

Hej på ett tag

Den här bloggen är ju som synes avliden sen länge. Ska starta upp en ny blogg inom kort är tanken som en grund för ny inspiration.

söndag, juli 03, 2011

Några bilder från där jag är





fredag, juli 01, 2011

Over head

Dreamland perfection.

Ser det ut så här i paradiset? Det vet ingen.

tisdag, juni 28, 2011

Frukost över risfälten

Utanför mitt rum.

Jag vaknade upp på Echo land på Balis västkust för andra morgonen i rad. I går morse ringde klockan vid 05.45. Vi tänkte vara först ut i vattnet innan lineupen fylls av australiska surfare och locals. Vi var inte först. Såklart. Ändå såg vi solen gå upp över stranden där utifrån. Förr kunde man ta moppen på stranden från Kuta hit till Canggu för att njuta av en vacker högervåg med väsenskild kvalitet mot bryten kring Kuta (eller ja, reven är ju bättre). Det kan inte ha tagit mer än några minuter. Nu är det förbjudet att åka på stranden och minst en timme på bilväg som gäller. Då är det bättre att bo här ute.
Nu sitter jag på takterrassen över risfälten och äter frukost. Om någon timme tar jag moppen (som jag hyrt och går att pressa upp i 100 km/h) och drar ner till Uluwatu. Det ska bli fantastiskt och lär bli några tidiga morgnar i vattnet.
Har snart varit en vecka på Bali nu. Kommer komma fler bilder här.

Min nya till vänster.

Bodde här i två nätter.

måndag, juli 12, 2010

Lovande prognos – och imorn drar jag!

Windgurus vågprognos ser lovande ut.

Efter åtta dagar på Hönö med sjukt mycket sol och klippor och musik och vänner och saltvatten (som jag dock inte badat i på grund av mitt trasiga ben som nu är nästan läkt) och båtar och en del bloggande, är jag tillbaka i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Inser det varje gång jag kommer hit. En fantastisk stad som vunnit min kärlek för länge sen. Men nu laddar jag för två veckor i Portugal. Ska bli magiskt. Ericeira norr om Lissabon. Min kompis Gustaf är redan där. Han har fått vågor (surf) och jag hoppas att de (vågorna) är kvar när jag kommer. Prognosen säger swell* tills på torsdag.

Den 1 juli gjorde jag min sista dag på Metro. Ett knappt år, många mer eller mindre stressiga nyhetskvällar, två lokaler och 24 Facebookvänner senare kan jag se tillbaka på en schyst tid på Sveriges största tidning.

Vi hörs snart igen!
/L

Ps. Om ni undrar varför mitt sidhuvud är paj så är det för att länken keffat ur i en påtvingad migration från ftp-publicering till Blogspot. Ska åtgärdas.

*Stora vågor.

Packat på Hönö.

tisdag, juli 06, 2010

Hönövecka

Jag bloggar här denna vecka.
/L

fredag, april 23, 2010

Rosa tips, tack

Jag ska på rosa fest i kväll. Rosa! Vad är det för färg. Vad ska man ha på sig?? Jag har inget rosa. Bara en sladdrig gammal studentstjorta som blivit kvar i garderoben alldeles för länge ..

söndag, april 11, 2010

Ola Joyce och solig helg

Jag ska träffa Ola Joyce imorgon för en intervju för tidningen IKON. Han turnerar med Tomas Andersson Wij just nu och är aktuell med egen EP. Fullängdaren på feta Universal ligger på jäsning. Spännande musik av en kontrasternas man, vad det verkar.

Hittade det här klippet på Youtube precis, från ett turnéstopp i Västerås. Wijs "Där får jag andas ut" i acapellaversion. Fantastiskt fint.



För övrigt har jag haft en strålande helg med vänner, mat, sol och dans. Här är tre bilder:



måndag, april 05, 2010

Bondeliv och uppståndelse

Morgonpigg inför hagbesöket.

Kom hem från Göteborg för en stund sen efter sju nya timmar i buss. Har haft det bra i påsk. Hälsat på syrran och hennes fästmans föräldrar på landet utanför Älvängen, Göteborg. De har kor och sånt. Riktigt trevligt. Tre av korna har precis fått kalvar så det blev ett par hyfsat tidiga morgnar i hagen för att se att de mådde bra och diade som de skulle. Det gjorde de, som tur var.

Var helt underbart att vakna upp av solen på fötterna, sätta sig upp och blicka ut över ljusdränkta åkrar. Smärtsamt stor kontrast mot vyn ut mot Tegnérgatan här hemma, känner jag just. Så här:

Morgon.

En av kalvarna. Mamman vände på huvudet och "morrande" lite åt mig när jag närmade mig med telefonen.

E 4 norrut.

Mörkt på vägen hemåt i natt. Blev musik och läsande. Göran Greider om perspektiv på Jesu uppståndelse var intressantast i DN idag. Har inte hittat webblänk men här skrivs lite om essän. Greider testar sig fram. Spelar kula med invanda tankemönster men kör visst i diket när han försöker dra en linje mellan den kristnes upplevelse av sin återuppstånde frälsare, och en kvinnas övertygelse om att den döde sonen finns med henne, sprungen ur en känsla av gränslös saknad och förtvivlan. Greider tror inte på någon uppståndelse annat än i den troendes huvud.

"I samma ögonblick som kristendomen slutar fixera sig vid Jesu lidande och död väntar möjligen ett återuppståndet intresse för det sociala radikala budskap han förkroppsligade när han vandrade omkring i Galiléen" , skriver han.

Svårt dock att hitta teckning för en sådan teori i Bibeln.

Annars läste jag Bernhard Schlinks "Högläsaren" , vilket var helt perfekt.

fredag, april 02, 2010

Inspiration, kom och stanna!

Vasagatan, torsdag 1 april. Ses på söndag igen.

Jag letar. Letar, letar, letar, letar, letar. Varför måste allt vara så förb-nnat ömtåligt? Hittar men det går sönder. Jag hittar allt. Hur svårt kan det vara? Inspirationen. Har den framför mig. Håller i den. Tar på den. Sen går den sönder. Som en sån där svindyr kinesisk vas som alltid blir till småbitar i den sista bildsekvensen. Som kärlek som bara försvann. Imorgon tar jag bussen ner till Göteborg. En sjutimmarsresa genom ett yrvaket Sverige. Kommer att sitta stirrandes ut genom rutan medan åkrarna flyger förbi i hundratjugo. Om någon sätter sig bredvid så kommer jag inte att märka det. Inte en chans. Jag kommer att vara där jag alltid är när jag reser. Nån annanstans. Jag är nåt annat när jag reser, speciellt med musiken. Sju timmar är en kvart. Jag gick i åttan när vi gjorde en långresa genom Tanzania. Vi åkte från internatskolan mitt i landet upp till föräldrarnas station i norr. Det måste ha varit precis i övergången mellan torr- och regnperiod för jag minns både gröna och söndertorkade gyllenbruna fält. De senare var oändliga och badade i någon slags djupröd kvällssol som aldrig ville gå ner. Minns att jag satt längst bak i Toyotajeepen. Vi studsade fram genom lervälling på sönderkörda jordvägar men jag kunde inte slita blicken från allt fint där ute. Jag höll i mig. Sa inget, bara satt där och var nån annanstans. Såg i min tonårsfantasi hur hon sprang fram över fälten där ute och tänkte på hur det ska bli när hon blev min. Det blev hon aldrig. Brukar tänka på den där resan. Hur den förförde mig i sin enkelhet och hur jag fortfarande kan hämta inspiration ifrån minnet. Har inte en aning om varför den etsat sig fast men ungefär så här ser fälten ut i min hjärna, fast mer Afrika.

Okej, några tidningar hinner jag nog bläddra igenom innan bussen rullar in på Nils Ericsonterminalen. Och så fick jag ju låna "Högläsaren" av Christin. Glad påsk!

onsdag, mars 31, 2010

Bra start på dagen

Vad glad jag blev, när jag öppnade dörren och såg det här i morse. Tack! De står på mitt bord nu.

Lösa flyttplaner och sköna Linda

Från bloggen på TV4.

Tre saker, tänkte jag på:

1. Det här är genialiskt. Dra ner dragkedjan och klicka vidare på continue. Sjukt snyggt. Kanske det coolaste jag sett på nätet. Wrangler Blue Bell inspirerar till nya vårkläder.
2. Linda Sundblad verkar så vansinnigt skön, gör hon inte? Hoppas hon vinner hela Körslaget.
3. Jag funderar på att flytta till Australien till hösten. Läsa engelska, frilansa och möjligen fånga en och annan våg. Det lockar mig mycket.

Ps. HÄR är mitt Hillsongknäck för Metro som en läsbar pdf.

lördag, mars 27, 2010

Mina armar pumpar

På nya klättercentret vid Telefonplan.

Dödsångesten är kompakt. Den plockar upp mig i sin famn och viskar i mitt öra att den ska ta livet av mig. Att det snart är slut. Att jag kommer att falla handlöst mot den röda plastmattan långt där nere. Att repet ska gå av. Men så klarar man väggen och ångesten övergår i djup tillfredsställelse. Sjukt bra känsla. Testa den.

Som ute fast inne.

fredag, mars 26, 2010

Här blir jag en pojke

Hade inte rört en elgitarr på månader. Så tog jag fram min Epiphone ur källarförrådet härom veckan. Så här så det ut när mitt rum förvandlades till ett pojkrum:

video

Från "syndens näste" till "Guds hus" på några timmar – rätt?

”Man va fan. Du måste ju uppdatera din blogg om du ska skylta med länken på din Bio. Kom igen, du orkar!”

Orden skar genom mitt hjärta som en osthyvel genom ... ost. Eller ja, kanske inte riktigt. Men Twitter-meddelandet från @LisaLindstrom peppade mig lite faktiskt. Det var ju sant. Ni som besökt den här sidan har nog insett att det knappast är någon blogg vi snackar om. En blogg uppdateras. Mitt (näst) senaste inlägg här skrevs i november och jag fick tänka till innan jag kom på med vilket lösenord jag loggar in på blogger.com. Well. Jag ursäktar mig inte. Min inspiration går i vågor. Som det mesta. Tänkte dock att jag skulle göra ett nytt försök. Ska försöka skriva lite oftare. Med eller utan inspiration. Kommer att bli varierad kvalitet på inläggen, men så får det bli. Någon gång då och då kanske jag får något vettigt ur mig. Om inte annat kommer jag att länka. Länka, länka. Fenomenet som egentligen utgör självaste grundbulten i den moderna tidens kommunikationsmaskineri. Det på nätet. Kan börja med att länka till Emanuel Karlstens nya sociala-medieblogg på Expressen, Tabloism 2.0. Kan inte tänka mig annat än att den kommer att bli en succé. Ska bli kul att följa.

Och så skulle jag länka till ett reportage som jag skrev för Metro till torsdagens tidning, om jag bara haft en pdf att länka till. Har inte det just nu men kanske lägger ut en snart. Det handlade om kyrkan Hillsong Church Stockholm som håller till i Göta Källare. Jag beskrev kontrasten från lördagskvällens nattklubb till kyrka på söndagen några timmar senare. En ganska cool förvandling, tycker jag (oavsett vad man tycker om Hillsong), som nog inte så många stockholmare känner till. Crossnet refererar artikeln här. Tyvärr blev det något fel på bilderna i tryck.

Torsdagens Metro.

Här är en kommentar från ”Aaron” under Crossnetreferatet:

˝Alltså, hyra i sig i en nattklubb? Jo jag tackar :P Samma lokaler som olika band mer eller mindre öppet prisar satan, där alkohol flödar etc. Om något "står i vägen för kristus" så är det väl det här valet av lokal.˝

Har han rätt? Vad tycker du?

Jag har också skrivit en grej för nästa nummer av ungdomsmagasinet IKON 1931. Det är en intervju och ett samtal med författaren Johanna Nilsson om mission, kallelse och rotlöshet. Ute den 9 april.

Kul att skriva lite igen. Stört kul.

torsdag, mars 25, 2010

Min nya vän i sängen

Jag känner mig som en mycket mycket gammal man. Tittar mig i spegeln och ser ... någon. Tröttheten. Polarn. Okej, det är bättre idag. Klickar upp min nya älskade iPhone-app Sleep Cycle och ser att jag sov över åtta timmar inatt. Det är två timmar mer än snittet för de senaste tre veckorna. Bra. Sleep Cycle har blivit min nya lilla kompis i sängen. Den läser av hur jag sover under natten och väcker mig när jag är redo att vakna (när jag inte sover djupt). Oslagbart. Här är min kurva för i natt:


Tror dock att jag förlitar mig för mycket på min nya vän. Inbillar mig att sex timmar räcker när jag har Sleep Cycle. Vaknar pigg men blir ett vrak efter lunch. Crapy. Nu, helg.

söndag, november 29, 2009

Jonas Gardell och novembersurf

Torö stenstrand 27/11/09.

Det var ganska kallt förut. Decemberkyligt i luften fast det fortfarande är november och blött på asfalten där min cykel rullade fram genom Vasaparken. Det är is där nu, där det var gräs och fotbollsplan för några veckor sen. Jag cyklade upp för den där lilla backen, svängde höger förbi matbutiken och parkerade cykeln i stället utanför dörren. Som vanligt. Nu sitter jag här och vill inte sova. Tänker på saker som hör ihop med den här känslan. Den som följde med mig hem ikväll. Den som säger att den tycker om mig på något sätt. Skummar Alex Schulmans krönika i Bladet. Tänker att jag tänkt precis samma sak. Att det måste ha skett en missuppfattning. Att Gud aldrig kan ha menat det så här. Vi skulle inte bo här. Inte permanent. Möjligen några månader under sommaren, som Alex skriver, men inte året om. Jag tänker att det är en rimlig tanke att tänka. Sedan skummar jag igenom några nyhetssajter. Kvällstidningarna, Svenskan, Resumé. Men mina ögon är dumma mot mig ikväll. Jag smeker bokstäverna med blicken men allt är bara en geggig dimma. Läser att Söderling föll i tiebreak, om 10 000 albiner på flykt och om ishala vägar utanför Norrköping. Flera bilar har visst kört av vägen. Jag tänker att det kommer att bli värre. Blinkar och gnuggar mig i ögonen men har ändå ingen lust att sova. Har dragit för för fönstret men reser mig upp och öppnar. Låter luften pressa sig in i mitt rum för en stund. Sedan stänger jag. Twittrar någonting om att jag behöver en ny mobil och tänker att det är verkligen sant. Min Ericsson K530 är stendöd. Blinkar till i olika färger ibland men slocknar innan jag hinner svara på sms:en som blivit liggande i inkorgen alldeles för länge. Det är dags för en iPhone tror jag.

Mattias packar ihop brädor och fenor efter en kall men rolig session.

Jag frågar mig varför jag har 170 followers på Twitter när jag inte kommunicerat med någon där sedan i somras. Möjligen någon enstaka gång. Tänker att de flesta är dumma idioter från USA som råkat hamna på min lista av en slump. Sedan tänker jag på hur trevlig den här helgen har varit. Ute i fredags, häng och biljard ikväll. Sedan tittar jag på en skallig man. Han heter Lasse Kronér och leder en Dobidoo-repris på ettan. Jag slås av det tragiska i vad jag just skrev och tänker på att jag hellre hade sett Schulman show. Det är en bra nöjesshow även om det senaste avsnittet var rörigt. Jag ville se mer av Jackie Ferm. Lära känna henne i alla fall lite. Hon fick ju knappt prata. De pratade om henne som om hon inte var där, som om hon var ett barn. Jag fann det hela lite tragiskt. Och så Robert Aschberg som är skön men som pratade i mun med för många ikväll. Han gjorde programmet oharmoniskt.

Jonas Gardell ligger och kravlar på golvet i SVT-studion nu. Han ser ut som en mycket gammal sköldpadda när man ser honom så här, med ljudet av. En sköldpadda på syra. Han tävlar med Charlotte Perelli och man ser hur deras läppar rör sig. De sjunger något svängigt tror jag och Jonas ansikte förvrids i underliga uttryck.

Tar ner gitarren från väggstället och spelar lite till Skinny Love. Nu ska jag sova. Jobb imorn från 15. Vi ska göra en måndagstidning. En skitbra.


Sa jag att vi surfade i fredags? Fem grader-nånting i vattnet och små men ganska fina vågor på Torö utanför Nynäshamn. Det var kul. Bilderna är därifrån.

Jag tänker att mitt nästa inlägg ska vara kortare än det här och faktiskt handla om något. Sov gott nu.

lördag, augusti 22, 2009

Det går bra nu

onsdag, maj 27, 2009

Natur-injektion och Dawit Isaak

Djurgårdsnatt.

Har alltid gillat natur och så. Aldrig varit något freak, men gillat det gröna. Luften och friheten och allt det där. Det ger mig någonting som inte husen och asfalten här inne i stan kan ge. Jag tog en cykeltur runt Djurgården sent igår. Eller det blev väl idag. Brukar göra sånt. Gå ut och gå eller cykla någon timme innan jag går och lägger mig. Somnar bättre då och tänker som bäst just då. När det är tomt. Bara jag och den lilla grusvägen. Sporadiska gatlyktor, lite månljus genom löven men annars kolsvart. Så man får chansa sig fram.

Det var så inatt. Precis så, och jag insåg hur mycket jag har saknat träd. Nåt annat än hus. Har aldrig cyklat runt Djurgården förut och tog den längsta vägen jag kunde hitta inatt. Följde stigen längs vattnet. Lite snack från en båt i en hamn och lite förvirrat fågelkvitter från träden, men annars var det tyst. Följde Prins Bertils väg på hemvägen och fortsatte förbi Kaknästornet, Gärdet och Östermalm. Sen vänster in vid Kungsan och över Strömbron till Gamla stan. Ganska lagom. Hann tänka sånt jag aldrig hinner tänka annars. När man är här. I stan. Bland allt.

Vad jag vill säga är nog att jag kan rekommendera den, naturen. Gå en Sarek-vandring eller ta ett varv runt Djurgården om du har mindre tid. Gör det. Underskattat.

För övrigt ... så är jag skakad men inte ett dugg förvånad över Eritreas president Isaias Afwerkis tydlighet i intervjun med Donald Boström för TV4. Med anledning av att journalisten och svenske medborgaren Dawit Isaak nu suttit fängslad i eritreanskt fängelse i 2802 dagar utan rättegång frågar Boström om det finns någon möjlighet att Isaak kommer att släppas fri. Svaret är plågsamt konkret.
– Vi kommer inte att ha någon rättegång och vi kommer inte att frige honom. Vi vet hur vi ska handskas med honom och andra som honom och vi har våra egna sätt att handskas med sådant, säger Isaias Afwerki.

Hopplöst. Så känns det faktiskt, när man hör Afwerki. Har tyvärr svårt att komma på ett bättre ord just nu. Han markerar så tydligt att han inte överhuvudtaget funderat på att bry sig om vad vi här i Sverige säger eller försöker driva när det kommer till Isaak. För Afwerki är Dawit Isaak en eritreansk medborgare, inte en svensk. Han lägger kanske "en minut eller en sekund" av sin tid på att fundera på Sverige varje år, säger han i intervjun. Och så sågar han Bildt för att vara ociviliserad och ha handlat på ett sätt som omöjliggör en bilateral relation Eritrea–Sverige när Bildt bett om hjälp från sin kollega i Qatar.

Så har mediekampanjerna och namninsamlingarna varit meningslösa? Den tysta diplomatin? Är det lika bra att ge upp nu?

Det tror jag inte, trots hopplöshetskänslan. Istället tror jag personligen att vi kanske borde bredda engagemanget för att öka i trovärdighet. Isaak är långt ifrån ensam om att ha blivit överkörd av den här regimen (eller andra likartade) och ju mer det skrivs om den desto fler ögon riktas mot den, precis som Zehaie Keleta, ordförande för den eritreanska oppositionen i Sverige, säger här.

Och gett upp har i alla fall inte Carl Bildt gjort.

"För oss fortsätter arbetet trots detta", skrev han på sin blogg igår.

En annan som DEFINITIVT inte gett upp är Niklas Wykman. Det är det sista man kan beskylla honom för efter gårdagens utspel på Newsmill. Det dumma är dock att MUF-ordföranden verkar vara fullkomligt från vettet när han på allvar föreslår att vi ska gå in med en militär insatsstyrka för att frita Dawit. Krig, nej tack.

Har ni förresten läst Emanuel Karlsten om "Buskage-journalistik" och Expressens legendariska Wanja-tabbe? Gör det annars. Väldigt roligt skrivet.

God natt!

torsdag, maj 14, 2009

Eld


Gamla stan brann idag.
Kvällssolen kraschade över Riddarfjärden.

tisdag, maj 12, 2009

Tack, Birro!


Jag berättade om det här mejlet häromveckan. Jag fick ett något kryptiskt meddelande med en hänvisning till en liten gränd i Gamla stan. Det var bara någon gata bort från mig. Där, bakom ett elskåp, skulle jag leta, stod det i mejlet. Avsändaren var somethingandsomeone@hotmail.com och det hela kändes väldigt spännande, tyckte jag. Någon hade tagit reda på ungefär var jag bor, reggat en mejladress och gått och gömt någonting bakom ett elskåp åt mig. Hur ofta händer det?

Tänkte att jag skulle berätta vad jag hittade där bakom skåpet.
Kanske för att det möjligen var det mest romantiska någon gjort för mig.
Av någon jag aldrig ens träffat.

Så här stod det på lapparna (Fram- och baksida i ordning. Den stora bilden är den sista lappen):





Kände mig lite som i en roman, där jag gick runt i gränderna, letande efter meddelanden, tittande mig över axeln. Sånt här blir man ju väldigt glad för, när någon har tänkt till för ens skull. Tack!

Får väl passa på att skicka en tackhälsning till Marcus Birro också. Utan honom hade jag ju inte fått min roliga "skattjakt". Och så till Twitter självt såklart, som fortsätter att visa nya sidor av sig själv. Jag hoppas dock inte att du utvecklas till någon slags dejtingsajt, Twitter. Det vore en mardröm.

Om ni undrar hur det hela slutade så kan jag ju avslöja att vi väntar tvillingar idag, jag och E.

Eller ja, kanske inte riktigt.

Polly power

Like a glove.

Hade vart ännu roligare om den varit brun. Mörkbrun. De mörka är godast.

torsdag, maj 07, 2009

Lika som bär

Såg State of play på Sergel i tisdags. Tänkte på två saker:



Robin van Persie, fotbollsspelare i Arsenal, till vänster? Ben Affleck som kongressledamoten Stephen Collins till höger?



Thomas Lundh, journalist och nyhetschef på Värnamo Nyheter, till vänster? Russel Crowe som reportern Cal till höger?

onsdag, maj 06, 2009

Egopost på min dag

Dennis, jag och getterna.

Jag grävde en grop i marken. Den var väl ett ett par decimeter djup. Fyllde igen med kvistar och satte mammas ugnsgaller som lock över härligheten. På gallret byggde jag en liten pyramid av stenar. Och så över alltihop en trälåda. Gissningsvis en packlåda från äldre tider, men stor nog för en liten elvaåring att kunna pressa sig in i. Hur dum får man vara. Seriöst. Hur DUM i hela huvudet kan en pojke bli. Jag hade byggt en bastu. En BASTU! Och nu kommer det bästa. Jag hade inte byggt en bastu i Sverige. Vi snackar inte om någon flykt undan vinterkyla, minusgrader och snö. Jag hade byggt en bastu i Afrika. Mer exakt i Burundi. BURUNDI! Samma år som inbördeskriget drog igång och tiotusentals miste livet i striderna mellan hutuer och tutsier. Det var inget jag tänkte på då. Jag tänkte på min bastu. Det var roligare än folkmord.

Så tände jag elden, lät stenarna värmas, släckte elden och kröp in i den lilla lådan. Där inne satt jag tills jag insett att det hela var en dålig idé. En mycket, mycket dålig idé. Det här var kanske det mest IQ-befriade jag gjort i hela mitt liv. Men jag måste ändå berömma mig själv för kreativiteten. En annan gång byggde jag ett hus av bambustänger och gräs. Vingligt, men ändå: ett hus.

Jag och M hittade en sköldpadda en gång. Eller om vi köpte den av några afrikaner. Minns inte riktigt. Hyfsat stor var den i alla fall. Vi ville ha kvar den som husdjur men hade ingen lust att springa runt och hålla koll på den. Vi hade ju våra duvor och ormar. Så vi köpte blå sprayfärg. Det var det bästa vi kom på. Sedan "markerade" vi den. Eller markerade och markerade – sprayade ner den. Skalet alltså. Efter det var den ganska lätt att hitta i gräset.

Jag minns alla kojor vi byggde. Mangoträden vi kastade oss mellan grenarna i. Vi gjorde banor där uppe. Jag minns de tropiska kvällarna. Nätterna under miljontals stjärnor. Kärleken. Jag gick i åttan. Vi var fem i min klass. Emelie var underbar. Allt jag tänkte på det året. Vi brukade spela kort på mitt rum. Gjorde listor och tävlade med poäng. Hon var UNDERBAR. Men jag var blyg då. Dålig på kärlek. Trodde inte hon ville ha mig.

En gång somnade vi i ett träd, jag och M. Vi hade suttit och snackat tjejer. Båda somnade. Jag vaknade av en duns. Hade ramlat baklänges genom en klyka, gjort en bakåtvolt i sömnen och landat på ryggen. Kunde ha gått sämre än det gjorde.

Jag minns Dennis. Getvaktaren som jag tillbringade lovdagarna med när jag var hemma hos föräldrarna. Jag pratade en blandning av kiswahili, kirundi och franska med honom. Gillade honom så mycket att jag sydde en klänning till hans dotter. Jag gick i lågstadiet då. Mina föräldrar bodde i Nyanza Lac, 50 meter från Tanganyikasjön. Flodhästarna brukade simma förbi där ute. Ibland kom de upp i trädgården.

Fem år har jag tillbringat i Afrika. Tusen minnen bär jag med mig. Jag brukar inte prata om mig själv, men gjorde ett undantag idag. På min 27-årsdag. Har funderat på vem man hade varit utan de där åren. Om jag vuxit upp i Stockholm. Vet bara att jag är glad för de åren. De har gjort mig till den jag är.

Mina föräldrar flyttade till Kamerun i januari. De bor där nu. Syrran bor i Bangladesh och hennes pojkvän i Nordkorea. Själv trivs jag i Stockholm.

söndag, april 26, 2009

En bild från helgen


Lidingö är fint. Grillad kyckling och rosévin är gott.

fredag, april 24, 2009

"Det strömmar in betalningar"

"Vem sa att fildelarna var tjuvar? Det bara strömmar in betalningar. Och jag har inte ens tagit betalt!"

Så skrev författaren Unni Drougge i ett Twitterinlägg sent igår kväll. Unni, som i protest mot domen i The Pirate Bay-rättegången lade ut sin senaste bok för gratis nedladdning som ljudfil på TPB, är överrumplad. Cashen har tydligen rullat in:

"På bara några timmar hade de utgifter jag haft för inspelningen av boken kommit in som frivilliga donationer. Jag hade inte alls räknat med det. Efter ytterligare några timmar var summan av insättningarna tre gånger så stor som insatsen. Och jag hade ju uttryckligen sagt ifrån att jag inte krävde en spänn", skriver hon på sin blogg.

Här förklarar hon varför hon la ut boken på TPB.