Från tuben över Skanstullsbron.Då var man inflyttad.
Underbart.
Litet och utanför tullarna, men jag har elva minuter till Slussen och det är okej. Nu bor jag äntligen i Stockholm. Nio dagar har gått och den där överväldigande känslan finns kvar. Den av inspiration, som klamrar sig fast vid min kropp. Den som säger att den aldrig ska släppa taget. Vet inte varför, men den kommer alltid när jag kommer hit. Antagligen för att det pulserar här. För att det finns människor överallt som jag aldrig sett förut. Och för att det finns utbud. Vet att Stockholm är en fläck på kartan mot Paris eller London, men för mig känns den outtömlig just nu. Kanske för att jag har rätt dålig koll än så länge. Nu vill jag bara hitta mina ställen. Gymmet jag ska gå till. Lunchrestaurangerna. Kaféerna. Kyrkan. Bästa softstället. Puben.
Satt i solen på Medis häromdagen. Började gå Götgatan uppåt och tog av höger in på Svartstensgatan mot Mosebacke. Bara stod där uppe och såg ut över allting. Slussen, Djurgården, Skeppsbrokajen. Tror det var Ostindiefaranen Götheborg som låg förtöjd där nere. Såg ut så i alla fall. Studentkortegerna ringlade sig fram kring Slussplan. Skeppsholmen speglades i vattnet. Människor sprang som stressade lämlar över Katarinavägen innan grönljuset slog om till rött.
Jag hade saknat att stå där.
Nu sitter jag på John Chris inne i stan med en kopp kaffe och en Aftonbladet. De har öppet till 21 ikväll. Klockan är strax efter sju. Jag tittar på folk och läser Belinda Olsson om ”post-2,5 barngravida kvinnor” som tagit över gubbarnas ölmageroll på sommarstranden. Hon skriver rätt underhållande ibland, Belinda.
”Jag kan meddela att den svenska kvinnan verkar vara i ”fin” form. Hon kör glatt på med bikinin hon köpte 1987 och struntar fullkomligt i att den skär in i ett av fyra rumpveck.”skriver hon, och beskriver ingående sina upplevelser från kön till strandkiosken på tvåveckorssemestern med barnen på Kreta. Skakande upplevelser, låter det som. Såg för övrigt i senaste Resumé att hennes tv-show hade 40 000 tittare vid avsnittet den 26 maj. Det var näst flest på hela TV8. Själv har jag bara sett något enstaka avsnitt och har inte så många kommentarer på det.
Sitter kvar på John Chris, men ska hemåt strax. Carina Hägg gick förbi för en stund sen, by the way. Random. Riksdagskvinnan från Värnamo, ni vet. Hon som skriver motioner som Bodies without organs släpper hitsinglar. Har intervjuat henne för VN ett par gånger och nu fick hon mig på Värnamotankar igen.
Tankningspaus på väg mot Halmstad.Well. Det har hänt en hel del sedan mitt senaste inlägg här. Jag har alltså lämnat Småland nu. Sagt upp mig från jobbet, fått tårta och blommor, avskedsgrillat med vännerna, flyttstädat och försökt maxa de två veckor jag haft ledigt innan vikariatet drar igång på TT Spektra nu på måndag. I helgen körde vi en grabbhelg i Halmstad. Mycket trevligt. Vi lämnade Örebro vid elvatiden i fredags förmiddag och rullade in på Tylösands Camping med husvagnen åtta timmar senare. Fick en tajt hörnplats. Förtältet rymdes precis. Sedan blev det strandhäng, beachvolley och skimming. Grymt.
I bilen.Är inte detta ett av de bättre löpen på länge förresten? Sjukt bra grej:
Vi drog till Rival efter fotbollsförlusten igår kväll (Hotel Rival, Mariatorget). Trevligt ställe. Soft. Skön DJ och lagom ljudnivå. Snackbart, liksom. Har varit där ett par gånger tidigare, på konserter (Andersson Wij och Anna Ternheim). Kan nog bli fler gånger. Hotellbarer är underskattade. Eken vid Slussen är en annan favorit. För övrigt skulle en ny konsert sitta väldigt rätt snart. Missade både RATM på Hultsfred och Foo Fighters på Where the action is. Lite surt. Men men. Får skylla mig själv. Hade faktiskt chansen på en torsdagsbiljett till Hultan för 500 spänn. Ångrar nästan att jag inte tog den. Hade varit värt bara för att få se Tom Morello. Han är sjuk.
Rage against the machine.
