Jonas Gardell och novembersurf
Torö stenstrand 27/11/09.
Det var ganska kallt förut. Decemberkyligt i luften fast det fortfarande är november och blött på asfalten där min cykel rullade fram genom Vasaparken. Det är is där nu, där det var gräs och fotbollsplan för några veckor sen. Jag cyklade upp för den där lilla backen, svängde höger förbi matbutiken och parkerade cykeln i stället utanför dörren. Som vanligt. Nu sitter jag här och vill inte sova. Tänker på saker som hör ihop med den här känslan. Den som följde med mig hem ikväll. Den som säger att den tycker om mig på något sätt. Skummar Alex Schulmans krönika i Bladet. Tänker att jag tänkt precis samma sak. Att det måste ha skett en missuppfattning. Att Gud aldrig kan ha menat det så här. Vi skulle inte bo här. Inte permanent. Möjligen några månader under sommaren, som Alex skriver, men inte året om. Jag tänker att det är en rimlig tanke att tänka. Sedan skummar jag igenom några nyhetssajter. Kvällstidningarna, Svenskan, Resumé. Men mina ögon är dumma mot mig ikväll. Jag smeker bokstäverna med blicken men allt är bara en geggig dimma. Läser att Söderling föll i tiebreak, om 10 000 albiner på flykt och om ishala vägar utanför Norrköping. Flera bilar har visst kört av vägen. Jag tänker att det kommer att bli värre. Blinkar och gnuggar mig i ögonen men har ändå ingen lust att sova. Har dragit för för fönstret men reser mig upp och öppnar. Låter luften pressa sig in i mitt rum för en stund. Sedan stänger jag. Twittrar någonting om att jag behöver en ny mobil och tänker att det är verkligen sant. Min Ericsson K530 är stendöd. Blinkar till i olika färger ibland men slocknar innan jag hinner svara på sms:en som blivit liggande i inkorgen alldeles för länge. Det är dags för en iPhone tror jag.
Mattias packar ihop brädor och fenor efter en kall men rolig session.
Jag frågar mig varför jag har 170 followers på Twitter när jag inte kommunicerat med någon där sedan i somras. Möjligen någon enstaka gång. Tänker att de flesta är dumma idioter från USA som råkat hamna på min lista av en slump. Sedan tänker jag på hur trevlig den här helgen har varit. Ute i fredags, häng och biljard ikväll. Sedan tittar jag på en skallig man. Han heter Lasse Kronér och leder en Dobidoo-repris på ettan. Jag slås av det tragiska i vad jag just skrev och tänker på att jag hellre hade sett Schulman show. Det är en bra nöjesshow även om det senaste avsnittet var rörigt. Jag ville se mer av Jackie Ferm. Lära känna henne i alla fall lite. Hon fick ju knappt prata. De pratade om henne som om hon inte var där, som om hon var ett barn. Jag fann det hela lite tragiskt. Och så Robert Aschberg som är skön men som pratade i mun med för många ikväll. Han gjorde programmet oharmoniskt.
Jonas Gardell ligger och kravlar på golvet i SVT-studion nu. Han ser ut som en mycket gammal sköldpadda när man ser honom så här, med ljudet av. En sköldpadda på syra. Han tävlar med Charlotte Perelli och man ser hur deras läppar rör sig. De sjunger något svängigt tror jag och Jonas ansikte förvrids i underliga uttryck.
Tar ner gitarren från väggstället och spelar lite till Skinny Love. Nu ska jag sova. Jobb imorn från 15. Vi ska göra en måndagstidning. En skitbra.
Sa jag att vi surfade i fredags? Fem grader-nånting i vattnet och små men ganska fina vågor på Torö utanför Nynäshamn. Det var kul. Bilderna är därifrån.
Jag tänker att mitt nästa inlägg ska vara kortare än det här och faktiskt handla om något. Sov gott nu.
Det var ganska kallt förut. Decemberkyligt i luften fast det fortfarande är november och blött på asfalten där min cykel rullade fram genom Vasaparken. Det är is där nu, där det var gräs och fotbollsplan för några veckor sen. Jag cyklade upp för den där lilla backen, svängde höger förbi matbutiken och parkerade cykeln i stället utanför dörren. Som vanligt. Nu sitter jag här och vill inte sova. Tänker på saker som hör ihop med den här känslan. Den som följde med mig hem ikväll. Den som säger att den tycker om mig på något sätt. Skummar Alex Schulmans krönika i Bladet. Tänker att jag tänkt precis samma sak. Att det måste ha skett en missuppfattning. Att Gud aldrig kan ha menat det så här. Vi skulle inte bo här. Inte permanent. Möjligen några månader under sommaren, som Alex skriver, men inte året om. Jag tänker att det är en rimlig tanke att tänka. Sedan skummar jag igenom några nyhetssajter. Kvällstidningarna, Svenskan, Resumé. Men mina ögon är dumma mot mig ikväll. Jag smeker bokstäverna med blicken men allt är bara en geggig dimma. Läser att Söderling föll i tiebreak, om 10 000 albiner på flykt och om ishala vägar utanför Norrköping. Flera bilar har visst kört av vägen. Jag tänker att det kommer att bli värre. Blinkar och gnuggar mig i ögonen men har ändå ingen lust att sova. Har dragit för för fönstret men reser mig upp och öppnar. Låter luften pressa sig in i mitt rum för en stund. Sedan stänger jag. Twittrar någonting om att jag behöver en ny mobil och tänker att det är verkligen sant. Min Ericsson K530 är stendöd. Blinkar till i olika färger ibland men slocknar innan jag hinner svara på sms:en som blivit liggande i inkorgen alldeles för länge. Det är dags för en iPhone tror jag.
Mattias packar ihop brädor och fenor efter en kall men rolig session.
Jag frågar mig varför jag har 170 followers på Twitter när jag inte kommunicerat med någon där sedan i somras. Möjligen någon enstaka gång. Tänker att de flesta är dumma idioter från USA som råkat hamna på min lista av en slump. Sedan tänker jag på hur trevlig den här helgen har varit. Ute i fredags, häng och biljard ikväll. Sedan tittar jag på en skallig man. Han heter Lasse Kronér och leder en Dobidoo-repris på ettan. Jag slås av det tragiska i vad jag just skrev och tänker på att jag hellre hade sett Schulman show. Det är en bra nöjesshow även om det senaste avsnittet var rörigt. Jag ville se mer av Jackie Ferm. Lära känna henne i alla fall lite. Hon fick ju knappt prata. De pratade om henne som om hon inte var där, som om hon var ett barn. Jag fann det hela lite tragiskt. Och så Robert Aschberg som är skön men som pratade i mun med för många ikväll. Han gjorde programmet oharmoniskt.
Jonas Gardell ligger och kravlar på golvet i SVT-studion nu. Han ser ut som en mycket gammal sköldpadda när man ser honom så här, med ljudet av. En sköldpadda på syra. Han tävlar med Charlotte Perelli och man ser hur deras läppar rör sig. De sjunger något svängigt tror jag och Jonas ansikte förvrids i underliga uttryck.
Tar ner gitarren från väggstället och spelar lite till Skinny Love. Nu ska jag sova. Jobb imorn från 15. Vi ska göra en måndagstidning. En skitbra.
Sa jag att vi surfade i fredags? Fem grader-nånting i vattnet och små men ganska fina vågor på Torö utanför Nynäshamn. Det var kul. Bilderna är därifrån.
Jag tänker att mitt nästa inlägg ska vara kortare än det här och faktiskt handla om något. Sov gott nu.