Sidor

tisdag, mars 27, 2007

Dagstidning vs magasin

I dag skrev jag fyra artiklar, och kände mig faktiskt ganska produktiv. Jag träffade Lasse Gustavsson – den före detta brandmannen som för 26 år sedan fann sig fången i helvetet, när 20 ton gas exploderade i ett hav av eld omkring honom. Hans liv blev aldrig detsamma efter det. Inte hans kropp heller. I Värnamo snackade han om kärlek och kraft att orka vidare genom jobbigheter. Det var bra. Han berörde vackra områden.
Sedan träffade jag en tjej som vill göra om Värnamos äldsta hus till ett kulturcentrum. Huset, som i folkmun kallats för "rucklet", har varit rivningklart i år. I september utlyste ägaren (som ser ett kulturhistoriskt värde i huset, men själv saknar idéer) en förslagstävling kring vad det ska bli av det. Vinnarförslaget vann på hur det "kombinerar det gamla och det nya i en inspirerande mix". Vinnaren fick en ytterdörr från den lokala dörrtillverkaren med sig hem.
Sedan skrev jag en konsumentartikel om att resa rätt med tåg och en annan om hur man vårdar sin hud i en tid med sprickande ozonskikt, föroreningar och analkande vår.

PromoeAtt jobba på dagstidning är kul för att det kombinerar så många olika områden. Jag skriver om kultur, nöje, företag och ekonomi. Gör konsumentartiklar, skönhetsreportage, personporträtt och massor av lokala nyhetsartiklar ... Intervjuar kända artister som passerar på vårturnén, pratar med Ernst Kirchsteiger om stora, rena ytor och linjerande inredning, med Promoe om hans väg till veganlivet och med hembygdsgårdens släktforskarentusiast om digitaliserade kyrkoregister från 1758.
Det mesta är riktigt kul när jag tänker på det. Fritt och lärorikt. Omväxlande och socialt. Brett. Det kan jag konstatera efter snart ett år på mitt första riktiga journalistjobb – ever (frånsett frilansande för olika tidningar och lärorika praktikperioder).
Däremot är det inte särskilt fördjupande. Jag hävdar inte att den tidning jag jobbar på nu har ett ovanligt högt tempo på något sätt. Jag menar bara att jag verkligen kan sakna det mer skönlitterära skrivandet, reportagen som får ta lite mer tid än på sin höjd en eftermiddag. De där språket får komma till sin rätt och där man slipper kompromissa med stilistiken till förmån för vad som ibland kan kännas som korrekta råfakta staplade i högar på varandra inför deadline. Jobben som riktar sig mot en intresserad målgrupp inom ett ämne som både reporter och läsare brinner för.
Ett forum där lika höga krav ställs på foto som på text och layout, och där hela härligheten presenteras som en genomarbetad helhet tryckt på tjockt, härligt magasinspapper.
Men som sagt. Det här är mitt första journalistjobb. Jag lär mig fortfarande varje dag. Lägger en grund som jag förhoppningsvis kan bygga ett hus på en dag.

5 kommentarer: