Tack, Birro!

Jag berättade om det här mejlet häromveckan. Jag fick ett något kryptiskt meddelande med en hänvisning till en liten gränd i Gamla stan. Det var bara någon gata bort från mig. Där, bakom ett elskåp, skulle jag leta, stod det i mejlet. Avsändaren var somethingandsomeone@hotmail.com och det hela kändes väldigt spännande, tyckte jag. Någon hade tagit reda på ungefär var jag bor, reggat en mejladress och gått och gömt någonting bakom ett elskåp åt mig. Hur ofta händer det?

Tänkte att jag skulle berätta vad jag hittade där bakom skåpet.
Kanske för att det möjligen var det mest romantiska någon gjort för mig.
Av någon jag aldrig ens träffat.

Så här stod det på lapparna (Fram- och baksida i ordning. Den stora bilden är den sista lappen):





Kände mig lite som i en roman, där jag gick runt i gränderna, letande efter meddelanden, tittande mig över axeln. Sånt här blir man ju väldigt glad för, när någon har tänkt till för ens skull. Tack!

Får väl passa på att skicka en tackhälsning till Marcus Birro också. Utan honom hade jag ju inte fått min roliga "skattjakt". Och så till Twitter självt såklart, som fortsätter att visa nya sidor av sig själv. Jag hoppas dock inte att du utvecklas till någon slags dejtingsajt, Twitter. Det vore en mardröm.

Om ni undrar hur det hela slutade så kan jag ju avslöja att vi väntar tvillingar idag, jag och E.

Eller ja, kanske inte riktigt.