Egopost på min dag

Dennis, jag och getterna.

Jag grävde en grop i marken. Den var väl ett ett par decimeter djup. Fyllde igen med kvistar och satte mammas ugnsgaller som lock över härligheten. På gallret byggde jag en liten pyramid av stenar. Och så över alltihop en trälåda. Gissningsvis en packlåda från äldre tider, men stor nog för en liten elvaåring att kunna pressa sig in i. Hur dum får man vara. Seriöst. Hur DUM i hela huvudet kan en pojke bli. Jag hade byggt en bastu. En BASTU! Och nu kommer det bästa. Jag hade inte byggt en bastu i Sverige. Vi snackar inte om någon flykt undan vinterkyla, minusgrader och snö. Jag hade byggt en bastu i Afrika. Mer exakt i Burundi. BURUNDI! Samma år som inbördeskriget drog igång och tiotusentals miste livet i striderna mellan hutuer och tutsier. Det var inget jag tänkte på då. Jag tänkte på min bastu. Det var roligare än folkmord.

Så tände jag elden, lät stenarna värmas, släckte elden och kröp in i den lilla lådan. Där inne satt jag tills jag insett att det hela var en dålig idé. En mycket, mycket dålig idé. Det här var kanske det mest IQ-befriade jag gjort i hela mitt liv. Men jag måste ändå berömma mig själv för kreativiteten. En annan gång byggde jag ett hus av bambustänger och gräs. Vingligt, men ändå: ett hus.

Jag och M hittade en sköldpadda en gång. Eller om vi köpte den av några afrikaner. Minns inte riktigt. Hyfsat stor var den i alla fall. Vi ville ha kvar den som husdjur men hade ingen lust att springa runt och hålla koll på den. Vi hade ju våra duvor och ormar. Så vi köpte blå sprayfärg. Det var det bästa vi kom på. Sedan "markerade" vi den. Eller markerade och markerade – sprayade ner den. Skalet alltså. Efter det var den ganska lätt att hitta i gräset.

Jag minns alla kojor vi byggde. Mangoträden vi kastade oss mellan grenarna i. Vi gjorde banor där uppe. Jag minns de tropiska kvällarna. Nätterna under miljontals stjärnor. Kärleken. Jag gick i åttan. Vi var fem i min klass. Emelie var underbar. Allt jag tänkte på det året. Vi brukade spela kort på mitt rum. Gjorde listor och tävlade med poäng. Hon var UNDERBAR. Men jag var blyg då. Dålig på kärlek. Trodde inte hon ville ha mig.

En gång somnade vi i ett träd, jag och M. Vi hade suttit och snackat tjejer. Båda somnade. Jag vaknade av en duns. Hade ramlat baklänges genom en klyka, gjort en bakåtvolt i sömnen och landat på ryggen. Kunde ha gått sämre än det gjorde.

Jag minns Dennis. Getvaktaren som jag tillbringade lovdagarna med när jag var hemma hos föräldrarna. Jag pratade en blandning av kiswahili, kirundi och franska med honom. Gillade honom så mycket att jag sydde en klänning till hans dotter. Jag gick i lågstadiet då. Mina föräldrar bodde i Nyanza Lac, 50 meter från Tanganyikasjön. Flodhästarna brukade simma förbi där ute. Ibland kom de upp i trädgården.

Fem år har jag tillbringat i Afrika. Tusen minnen bär jag med mig. Jag brukar inte prata om mig själv, men gjorde ett undantag idag. På min 27-årsdag. Har funderat på vem man hade varit utan de där åren. Om jag vuxit upp i Stockholm. Vet bara att jag är glad för de åren. De har gjort mig till den jag är.

Mina föräldrar flyttade till Kamerun i januari. De bor där nu. Syrran bor i Bangladesh och hennes pojkvän i Nordkorea. Själv trivs jag i Stockholm.