Bloggar, kommentarer och Twitter

Alex Schulman saluterar idag alla bloggare utan läsare.

"Jag förstår inte hur ni orkar", skriver han på sin blogg.

Han hade en bloggmorgon i morse. Gled runt i "bloggosfären" och slogs av hur många de är – de okommenterade bloggarna.

"Det är som en bloggkyrkogård, där massvis av ord staplas på varandra, men ingen läser."

Jag finner hans beskrivning tragisk. Han skriver välformulerat och bra som vanligt, och jag kan delvis köpa bilden. Självklart är de många, bloggarna som aldrig kommenteras. Det finns ju drivor av dem, uppenbarligen.

Just i detta nu sitter väl hundratals svenskar och formulerar meningar som kanske aldrig kommer att läsas. Någonsin. De sitter där på sina kammare och slipar, justerar, knådar. Tänker. Tycker. Formulerar om. Men ingenting händer. Still: "0 kommentarer". Klart han har en poäng i det tragiska i detta, Alex.

Men ändå. Han har fel också.

Schulman är ju inne på samma linje som DN var häromdagen, när de slog fast att intresset för riksdagspolitikernas bloggar är minimalt – grundat på att kommentarerna på dem är få. Artikeln orsakade såklart en mindre "bloggbävning". 122 bloggar har idag Twingly-kopplats till den där artikeln. De flesta sågar ju slutsatserna i den. Och samma här. Jag tror inte att det är SÅ enkelt att "0 kommentarer" = "0 läsare" = "0 påverkansgrad". De flesta kommenterar ju inte. SÅ enkelt är det. Och precis som Sofia Mirjamsdotter var inne på här, så tror jag att bloggande politiker är framtiden. Dialog mellan makthavare och väljare blir viktigare i takt med att hela samhället blir mer och mer socialt.

Även här valde DN att fokusera på hur FÅ som läser bloggar, istället för att vinkla på att nästan 20 procent av svenskarna faktiskt LÄSER minst en blogg varje vecka. Det är 1,5 miljoner människor, som Hans Kullin poängterat här.

På tal om "bloggbävningar" kan jag bara konstatera att vi haft en ny idag, efter anklagelserna om jäv i Pirate Bay-rättegången. Domaren Tomas Norström anklagas för att ha varit partisk och bloggvärlden är enig om att rättegången bör tas om. Tomas Norström själv tillbakavisar anklagelserna. Själv har jag svårt att förstå hur han tänkte, Norström, när han lät bli att berätta vilka föreningar han faktiskt är med i. Han borde väl ha förstått att det kunde leda till nåt sånt här.

Glider in på 1000apor igen och ser att Alex Schulman i skrivande stund har 78 kommentarer till det nämnda inlägget. Och ja, han är en briljant bloggare. En fantastisk stilist som skriver kvällstidningskort och skönlitterärt på samma gång. Aktuell, personlig och provocerande.

Men när det kommer till Twitter är jag lite besviken faktiskt. Där får han storstryk av en annan ikon inom bloggvärlden, nämligen Sigge Eklund. Här är tre smakprov ur Sigges twittrande de senaste veckorna. Inlägg som jag tycker förtjänar lite mer än en långsam drunkningsdöd i tweetfloden:

25 mars:
"Jag vill att mina Twitterinlägg ska vara som EMD. Korta, vackra, förvirrade."

2 april:
"Ser en åldring hasa fram medelst permo. Känner avund: Hans almanacka är tom. Fjättrad vid permo visserligen, och halvdöd, men i övrigt: fri."

21 april:
"Börjar bli trött på den här maxgränsen på 140 tecken. Lyckades formulera livets mening nyss, men den var 163 tecken lång så det sket sig."